Funderingar
Det är lustigt hur man fungerar egentligen, hur man tänker och hur lätt det är
att "lura" hjärnan. När man inbillar sig saker, hur hjärnan har jobbat
för att man ska kunna göra något sådant.
Varför har man hamnat i just sin familj, finns det någon mening med det?
Det tror jag absolut att det är.
När jag var liten kunde jag sitta och fundera på om hur det skulle varit
om jag hade haft bara någon person jag såg som mamma.
Till exempel på TV. Sen hade jag dåligt samvete och uppskattade mamma ännu mer.
Om man har syskon, vilken roll spelar du i det förhållande?
Om man är ensambarn. Det är ju så olika hur man blir tack vare sin familj.
Sättet att tänka på, syskon som hackar på varandra, hur det påverkar en.
Mamma har berättat att mormor inte la sig i eller var så delaktig i det hon gjorde.
Hon är däremot tvärtom, p.g.a att hon inte vill att vi ska ha det så.
Vad vi än gör är hon med på noterna vilket är skönt, men ibland lite irriterande när det blir
alldeles för mycket..
Undrar hur jag kommer att bli. Hm.
Kommentarer
Trackback
