Today, tomorrow, always.
Hejsan!
Det finns så mycket att göra som skulle trötta ut alla er om jag skulle skrivit ner
Mamma är nu i Paris för att opereras på torsdag och jag berättar hur det har gått då.
Det finns inte ord till att beskriva hur lättad jag är, om hon skulle fått en nej skulle hon ha blivit knäckt.
Den tiden då hon bara gick och väntade på svar var hon som en blank vägg, hon kunde inte tänka på något annat, bara gå och vänta och vänta på det telefonsamtalet som kan komma när som helst.
När hon fick reda på det blev hon en helt annan människa bara sådär. Precis som hon var förr, innan hon hade cancer. Jag hade nästan glömt bort hur hon var då, trodde aldrig jag skulle få se henne så igen.
Därför hoppas jag ni kan stötta henne genom att skriva en liten kommentar på hennes blogg: www.caminodekarin.blogspot.com/
Tusen tack om ni gör det ♥
Kommentarer
Trackback
