Guldkompassen

När min mamma fick cancer för 3 år sedan eller egentligen 5 men man hittade inte det innan. Då den redan hade hunnit sprida sig till levern, bara en liten bit. Pga att den har spridit sig till levern, kan hon inte botas - om hon inte opereras. Men problemet är att man inte gör den operationen i Sverige, så just nu har hon tagit kontakt med en läkare i Paris och den operationen kommer kosta en halv miljon som hon sjäv får betala.

Som dotter förändrades drastiskt hela mitt liv, tankarna förändrades, jag blev mer medveten om hur jag lever, saker som jag tagit förgivna har jag lärt mig att uppskatta. "Mamma lagar mat" "Mamma städar" NÄ "Mamma ligger och vilar" MEN hon tar sig upp ur sängen varje morgon för hon måste, hon gör saker för att hon måste. Sådana grejor som hon älskade att göra innan har blivit jobbiga. Allt är jobbigt.

Helt plötsligt blir det ombytta roller. Nu mera är det jag som är mamma till mamma.

Mina föräldrar är skilda och min storasyster bor i Barcelona och min lillebror varannan vecka hos varje. Jag har stannat kvar hos mamma och träffar sällan min pappa vilket känns tråkigt.

Mammas behandling gör så att hon inte kan vara i kontakt med kyla, hon kan inte öppna kylen, hon kan knappt vara ute nu när det är så kallt för att gå ut med hunden osv.

Jag hade kunnat skriva hela natten men ni skulle troligen tröttna efter bara några rader till.

Jag tänkte bara förklara tanken bakom mitt projekt som jag ska ta mig an som går ut på att göra tarmcancer mer uppmärksamt. Man pratar ju knappt om den, troligtvis för att det inte är så fräscht som bröstcancer. Men jag tror att om man startar upp en organisation där man stödjer tarmcancer så kommer dom drabbade känna sig mindre ensamma om det. En annan tanke är att jag sedan ska göra en egen hemsida där jag kommer lägga upp intervjuer som jag gjort med läkare, det komme bli ett forum där alla har chansen att skriva av sig om man tex är närastående där man kan stötta varandra. För det är en jobbig sjukdom för dom drabbade men också för dom som lever med drabbade. Det ska bli ett gemensamt ställe där man ska känna att man inte är ensam om att gå igenom livsförändringen. Man kan få tips om hur man ska bete sig och hur öppen man är om sjukdomen, ALLT som ni har på hjärtat.

Här kommer ständigt komma nya saker, den kommer bara bli större och större och förhoppningsvis kommer ni blir fler och fler som stöttar!

Så alla ni snälla själar där ute, sträck ut en hjälpande hand eller ta emot en för den här sidan handlar om solidaritet!

Ta hand om er!