För sent
När jag var och praktiserade på Sveriges Radio innan jul så fick jag lyssna på ett inslag om tarmcancer som sändes den 4/11, kanske lyssnade du?
Det diskuterades om att tarmcancer som är dem 3:e vanligaste cancerformen i Sverige upptäcks ofta för sent. Och varannan patient som får diagnosen dör inom fem år.
Allmän screening inom sjukvården är något som EU har uppmanat medlemsländerna sedan 2003 men som Socialstyrelsen inte rekommenderar. Det minskar antalet dödsfall i Sverige med omkring 400 svenskars liv per år. Tycker dom inte det är värt pengarna då 6000 svenskar dör per år i tarmcancer?
1/20 drabbas. Dvs 1/2 dör
Idag är det få länder som inte har screening.
Vinsten i tarmcancer är lika stor som bröstcancer.
20 st drabbade tycker att läkarna inte tar det på allvar . Socialstyrelsen säger: Dom som är aktiva själva kan få hjälp men om man är passiv så får man inte den hjälpen.
Eftersom tarmcancer är svår att diagnosisera så vill man införa screening då man kikar in i tarmen. Socialstyrelsen säger inte nej till det men dom säger inte ja heller. I stockholm har dom börjat med screening och vi hoppas med hela våra hjärtan att resten av Sverige också gör det.
Ett exemel på en som blev drabbad av tarmcancer berättade att han det började med förkylning-helt plötsligt grät han hela tiden. Det kom blod i hans avföring så han gick till läkare. Han väntade på koloskopi men det dröjde flera månder. Då sökte han upp en annan läkare där diagnosen visade att han hade tarmcancer.
Efter beskedet blev han botad snabbt.
Varför ska det ta så lång tid att bli undersökt, det är ju en dödssjukdom vi pratar om?
Alla är inte som han ovan, det finns ju dom som väntar tills dom får tid till koloskopi. Men tänk så många liv som kunde räddas?
Jag hade mått så fruktansvärt dåligt om man som läkare inte kan undersöka en patient fullständigt och därmed ge felaktig diagnos.
Envis som min mamma gick hon trots att dom hade sagt att hon bara var stressad tillbaka. Där det då visade sig vara tarmcancer. Den hade hunnit sprida sig till levern, då det var för sent att räddas. Men nu är hon i Paris hos en narkosläkare som ska kolla om hon kan opereras eller ej. Vi får se imorgon hur det blir. HÅLL TUMMARNA FÖR HENNE!
Jag vill höra fler drabbades situationer och hur ni har gått tillväga osv. Samt hur era läkare har tagit hand om er. Kan ni inte berätta i kommentarfältet. Anonymt eller inte spelar självklart ingen roll. Jag skulle verkligen uppskatta varenda en som skickar in.
Kommentarer
Trackback
