Det svåra är att gömma sig bakom orden
Även fast mamma inte är frisk än fast hennes huvudtumör är borta, så känns det nästan som vanligt igen. Hon är långt ifrån hennes vanliga jag, men det är en känsla jag har. Även fast jag aldrig särbehandlat henne eller aldrig riktigt såg henne som så sjuk som hon egentligen var så har jag förändrat mitt sätt mot henne sen jag fick reda på det. Jag har alltid ändå haft föreseende för hennes sjukdom. Men i och med att hon var så stark gjorde det att jag hanterade hennes sjukdom bättre.
I tisdags fyllde jag så mycket som 19 år. Vart tar tiden vägen, var det inte nyss jul? Jag känner jag inte så gammal, men det är helt otroligt att jag tar studenten om bara en vecka. Kanske känner jag mig mognare då, lite iaf. Jag har i alla fall ett jobb i sommar, sen till hösten får vi se vart det bär av. Det finns oändligt många möjligheter, jag har alla dörrar öppna.
Värmen tackar vi för, hoppas den lyser så fint på min student!
Kommentarer
Trackback
