Guldkompassen

av att börja ett nytt liv.

Förändras, lära känna mig själv.

Bort från alla begränsningar.

NU NU NU

Därför har jag bestämt mig till hundra procent

att jag ska bli au pair i Sydney.

Jag ska jobba tusan för att tjäna ihop dom

30.000 själv. Jag vill slippa låna av mina föräldrar.

Känslan av att känna att man verkligen förtjänar att

åka iväg utan att känna mig skyldig.

Likt allt annat när man strävar efter ett mål,

man njuter extra mycket, det finns inte många känslor

som toppar den man känner när allt slit har lett till detta.

Den känslan är bra.

Jag jobbar just nu i en kiosk vid ribban, passen är långa

men jag tycker än så länge att det är kul.

Har inte jobbat så mycket men jag känner att det är ett jobb

som man inte tröttnar på så lätt, bara när det är glest med kunder.

Då blir man rätt rastlös.

Jag måste hitta mig ett jobb inom barnomsorgen eftersom

dom flesta värdfamiljer kräver att man har erfarenhet därifrån.

Så jag ska försöka åka till vintern.

Frågan är om jag ska åka själv eller ta med någon.

Jag vet ju många som vill till Australien.

Det känns ju tryggast att ha någon vid sin sida redan innan,

men det är svårt att avgöra när man inte varit med om något sådant här tidigare.

Det är 44 timmar härifrån.

Saker som behöver bli gjorda innan:

-Jobba ihop pengar

-Ta körkort

-Ta hand om barn