Om sanningen ska fram
Känna att man har ett ansvar för någon som inte mår bra.
När man vet att man inte kan göra något för att hjälpa personen
bara göra saker enklare. Underlätta det för henne/honom.
Man får bekräftelse för det, men bara för stunden.
I nästa är det något annat.
Även fast man menar väl får man en känsla tillbaks som får en att känna sig taskig.
Som att jag i avsikt gör det för att såra.
Samma sak varje dag.
Hennes humör smittar av sig, det dåliga.
Jag blir i obalans men jag vet också att det inte är hennes fel.
Men man blir trött av att tänka på henne vad man än gör.
Det är en ursäkt till att jag inte alltid kan göra saker.
Önskar att någon annan ibland kunde finnas där för henne,
när det blir för mycket ansvar.
Kommentarer
Trackback
