Vi är bara människor
I många fall när det känns jobbigt så brukar jag alltid försöka omringa mig med saker jag mår bra utav. När det inte hjälper, kanske rent utav känns sämre för att man blir ledsen för man inte mår bättre av det man egentligen tycker är kul. Det är ungefär den känslan man får när någon nära sviker en. Man blir besviken på det roliga som alltud funnits där innan helt enkelt.
Kanske är det ett tecken på att man borde hitta något nytt att göra, eller en ny dröm att fånga.
Jag har inte cancer men vad jag upplever med mamma är att hon alltid kan skratta (inte nu för hennes ärr förstås) men inombords i alla fall. Och jag tror faktiskt att många som har också kan det, på ett annat sätt. Och om inte så känner jag mig jätte dum för att jag känt den känslan jag beskrev innan och försöker då att skaka av mig den klumpen i magen pch försöka leva fullt ut. Man kanske behöver sådana tankar för att bli mer positiv och hämta ny energi ifrån. Man inte vill uppleva den känslan igen. Jag blir väldigt påverkad av människors humör och kan lätt skifta från att känna mig jättetrött till hur pigg som helst av bara en människa som är glad. Kanske för det bästa som finns är att kunna skratta, eller hur?
Kommentarer
Trackback
