sweet life
Även i dom svåraste tiderna kan du se färgglada färger.
Låt dig påverkas.
Kanske det inte hjälper alla att tänka mer positivt, men vad gör?
Skriv JÄTTE GÄRNA vad som gör er glada och får er att uppskatta livet.
Skriv precis vad ni tänker på.
För sent
När jag var och praktiserade på Sveriges Radio innan jul så fick jag lyssna på ett inslag om tarmcancer som sändes den 4/11, kanske lyssnade du?
Det diskuterades om att tarmcancer som är dem 3:e vanligaste cancerformen i Sverige upptäcks ofta för sent. Och varannan patient som får diagnosen dör inom fem år.
Allmän screening inom sjukvården är något som EU har uppmanat medlemsländerna sedan 2003 men som Socialstyrelsen inte rekommenderar. Det minskar antalet dödsfall i Sverige med omkring 400 svenskars liv per år. Tycker dom inte det är värt pengarna då 6000 svenskar dör per år i tarmcancer?
1/20 drabbas. Dvs 1/2 dör
Idag är det få länder som inte har screening.
Vinsten i tarmcancer är lika stor som bröstcancer.
20 st drabbade tycker att läkarna inte tar det på allvar . Socialstyrelsen säger: Dom som är aktiva själva kan få hjälp men om man är passiv så får man inte den hjälpen.
Eftersom tarmcancer är svår att diagnosisera så vill man införa screening då man kikar in i tarmen. Socialstyrelsen säger inte nej till det men dom säger inte ja heller. I stockholm har dom börjat med screening och vi hoppas med hela våra hjärtan att resten av Sverige också gör det.
Ett exemel på en som blev drabbad av tarmcancer berättade att han det började med förkylning-helt plötsligt grät han hela tiden. Det kom blod i hans avföring så han gick till läkare. Han väntade på koloskopi men det dröjde flera månder. Då sökte han upp en annan läkare där diagnosen visade att han hade tarmcancer.
Efter beskedet blev han botad snabbt.
Varför ska det ta så lång tid att bli undersökt, det är ju en dödssjukdom vi pratar om?
Alla är inte som han ovan, det finns ju dom som väntar tills dom får tid till koloskopi. Men tänk så många liv som kunde räddas?
Jag hade mått så fruktansvärt dåligt om man som läkare inte kan undersöka en patient fullständigt och därmed ge felaktig diagnos.
Envis som min mamma gick hon trots att dom hade sagt att hon bara var stressad tillbaka. Där det då visade sig vara tarmcancer. Den hade hunnit sprida sig till levern, då det var för sent att räddas. Men nu är hon i Paris hos en narkosläkare som ska kolla om hon kan opereras eller ej. Vi får se imorgon hur det blir. HÅLL TUMMARNA FÖR HENNE!
Jag vill höra fler drabbades situationer och hur ni har gått tillväga osv. Samt hur era läkare har tagit hand om er. Kan ni inte berätta i kommentarfältet. Anonymt eller inte spelar självklart ingen roll. Jag skulle verkligen uppskatta varenda en som skickar in.
Dreams
Fortsätt Ðrömma.
Vad vore livet utan Ðrömmar?
夢
what are you fighting for?
Vad är det du kämpar för?
Eller så kan man vara stark och kämpa.
Att tänka " Varför jag?" Är nog en tanke som man ofta slås av.
Men istället för att tänka så och att känna sig hopplös så borde alla ta sitt mod och sin livsstyrka och kämpa för sin egen och för sina käras skull.
Min mamma är en riktig kämpe, hon tänker aldrig ge upp. Hur dåligt hon än mår så går hon ALLTID upp på morgonen, inte en enda dag ligger hon kvar och låter dagen gå. Hon måste få känna sig viktig, känna att hon fortfarande kan bidra med något.
Så många gånger jag har hört henne säga att hon bara vill lägga sig men att hon ändå inte kommer bli piggare. Måste vara hemskt att känna så. Hon skäms när hon vilar, säger hon.
Hon var på behandling nu i veckan och hon blir bara sämre och sämre. Hon försöker få tag på läkaren i Paris om en bekräftelse av att det blir en operation. Förhoppningsvis får hon veta det snart!
När mamma först berättade att hon har cancer var för två år sen ungefär. Då hade min mormor också fått reda på att hon också har det och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, jag fattade inte riktigt vad det innebar. Hur fruktansvärt jobbigt det är. Min mamma är väldigt självständig och om hon inte gör något så kliar det i fingrarna på henne. Hon måste göra saker hela tiden. Det var inte förrän behandlingen gjorde att hon tappade allt sitt hår och hon började få acne överallt och det ju syntes som jag började reagera. Men det var svårt att se innan då hon dolde hur dåligt hon mådde. Ju längre tiden har gått nu, har hon fått gå med om mycket. Nu vill jag bara se mamma frisk, så hon kan börja leva igen.
För två år sen ungefär åkte jag och mamma till mormor och morfar för att hälsa på.
När jag såg mormor fick jag en obehaglig känsla, hon bara låg där, hon kunde varken se, knappt höra eller röra på sig. Hon var knappt vit medvetande. När mamma sa att jag skulle stanna där med henne så att hon och morfar kunde gå in i köket och prata ville jag inget hellre än bort därifrån. Mamma förstod inte det, men jag ville inte säga som det var när morfar var där. Det var något av det hemskaste jag har sett, att se någon man älskar må så dåligt. Men mamma tjatade och jag försökte säga att hon nog var trött och ville vara ifred så sa att hon skulle uppskatta om jag var där. Men jag kunde verkligen inte. Jag visste inte vad jag skulle säga, alla visste att det inte var långt kvar till slutet för henne. 2 dagar senare dog hon.
När mamma inte svarar i telefonen, speciellt när jag vet att hon har tagit bilen så dyker det alltid upp bilder i huvet, saker som man tror har hänt och man drabbas av panik. Men också när hon ligger och vilar så brukar jag kolla bara för att vara säker på att hon andas. Sen är jag en person som oroar mig rätt mycket också, men enda sedan jag såg mormor så sjuk så försöker jag skjuta bort alla dom tankarna om att det kan vara min mamma som mår så dåligt.
Trots att man vet att det är cancern som gör att hon kanske blir argare än vad hon brukar ibland och att hon kan vara jobbig precis som mammor är så ibland kan man bara inte hålla inne (trots att man kanske borde) sina tankar. Hon är ju sjuk och om jag blir arg på henne mår hon (antagligen) sämre för jag bråkar med henne.
Ibland har jag dåligt samvete för att jag skrikit på henne.
Jag kan bara säga en sak, och det är att jag beundrar henne.
The only way to achieve the impossible
is to believe it is possible
Colorful mind
Färger har en tendens att påverka känslor, hur mycket är individuellt.
Därför har jag valt varma färger för att de har starka budskap som alla garanterat kan relatera till. Samt att de passar bäst in på vad projektet handlar om.
Men färger har också olika betydelser.
RÖD » Kämpen «
Rött står för det fysiska livets gnista, den är full av kraft och framåtanda.
Färgen eliminierar det oönskade och det negativa. Den sätter igång ditt liv igen.
ORANGE »Vänskapens ängel «
Orange är optimistist, välvillig och varmhjärtad.
Orange accepterar hur saker och ting är, SEN ändrar den på det.
Orange förknippas med nedre delen av ryggen och nedre tarmarna, buken och njurarna.
Orange är där och ger dig styrka när du behöver klara av motgångar.
GUL » Solstrålen «
Snabb, pigg ocg modig, är några egenskaper gul är känd för.
Gult utstrålar alltid en känsla av välbefinnande.
GULD » Vise mannen «
Guld är mycket stärkande både vid fysiska och psykiska depressioner. Det är bra för alla sortets matsmältningsproblem samt irriterad tjocktarm.
Guld är välgörande vid behandling.
En ursäkt på en förklaring
Som sagt skulle jag ju förklara mer om kompassen och om hur det gick för mig i fredags. Förklaringen kommer i veckan, och det blev inget i fredags hade så mycket att göra på praktiken. Men jag SKA dit i veckan så fort jag kan. Det är därför jag skrivit lite annorlunda inlägg idag. Förlåt!
Håll ut, detta ska jag fixa i veckan!:)
Utkast: Jan. 16, 2011
Sluta Aldrig Hoppas
Sluta Aldrig Be
Sluta Aldrig Drömma,
Under Kan Ju Ske.
Kärleken ser inte med ögonen utan med själen
Oavsett hur dåligt ni mår, glöm aldrig bort att ni alltid är fina i era nära och käras ögon
We are never that lost that angels can't find us
Dröm
Minns
Lev
Likt en regnbåge endast med varma färger målar upp en innebörd
GUL
↑
GULD↔ORANGE
↓
RÖD
Precis som en kompass fast med färger som betyder olika saker som ska känneteckna tarmcancer.
Jag berättar senare när jag har mer tid om vad färgerna betyder.
One step at the time
SÅ! Nu har jag allt fixat och är klar för att ska ta kontakt med cancerfonden med mina idéer och se vad dom har att säga.
Om dom tycker det låter bra ska jag kontakta min mammas kusin som är arkitekt, han designade förra årets rosa band samt var med på galan i Malmö Arena. Jag har designat något ska symbolisera stöd till tarmcancer drabbade. Som jag hade velat ha hans hjälp med om det går igenom.
Jag berättar mer imorgon då jag planerat att ta kontakt med fonden.
Håll tummarna! ♥
En hjälpande hand
Det är så lite man kan göra för att visa att man bryr sig om nära och kära.
När min mamma fick cancer för 3 år sedan eller egentligen 5 men man hittade inte det innan. Då den redan hade hunnit sprida sig till levern, bara en liten bit. Pga att den har spridit sig till levern, kan hon inte botas - om hon inte opereras. Men problemet är att man inte gör den operationen i Sverige, så just nu har hon tagit kontakt med en läkare i Paris och den operationen kommer kosta en halv miljon som hon sjäv får betala.
Som dotter förändrades drastiskt hela mitt liv, tankarna förändrades, jag blev mer medveten om hur jag lever, saker som jag tagit förgivna har jag lärt mig att uppskatta. "Mamma lagar mat" "Mamma städar" NÄ "Mamma ligger och vilar" MEN hon tar sig upp ur sängen varje morgon för hon måste, hon gör saker för att hon måste. Sådana grejor som hon älskade att göra innan har blivit jobbiga. Allt är jobbigt.
Helt plötsligt blir det ombytta roller. Nu mera är det jag som är mamma till mamma.
Mina föräldrar är skilda och min storasyster bor i Barcelona och min lillebror varannan vecka hos varje. Jag har stannat kvar hos mamma och träffar sällan min pappa vilket känns tråkigt.
Mammas behandling gör så att hon inte kan vara i kontakt med kyla, hon kan inte öppna kylen, hon kan knappt vara ute nu när det är så kallt för att gå ut med hunden osv.
Jag hade kunnat skriva hela natten men ni skulle troligen tröttna efter bara några rader till.
Jag tänkte bara förklara tanken bakom mitt projekt som jag ska ta mig an som går ut på att göra tarmcancer mer uppmärksamt. Man pratar ju knappt om den, troligtvis för att det inte är så fräscht som bröstcancer. Men jag tror att om man startar upp en organisation där man stödjer tarmcancer så kommer dom drabbade känna sig mindre ensamma om det. En annan tanke är att jag sedan ska göra en egen hemsida där jag kommer lägga upp intervjuer som jag gjort med läkare, det komme bli ett forum där alla har chansen att skriva av sig om man tex är närastående där man kan stötta varandra. För det är en jobbig sjukdom för dom drabbade men också för dom som lever med drabbade. Det ska bli ett gemensamt ställe där man ska känna att man inte är ensam om att gå igenom livsförändringen. Man kan få tips om hur man ska bete sig och hur öppen man är om sjukdomen, ALLT som ni har på hjärtat.
Här kommer ständigt komma nya saker, den kommer bara bli större och större och förhoppningsvis kommer ni blir fler och fler som stöttar!
Så alla ni snälla själar där ute, sträck ut en hjälpande hand eller ta emot en för den här sidan handlar om solidaritet!
Ta hand om er!
