Guldkompassen

Hold tight to your dreams, the only limit is yourself

En sak som jag tror dom flesta inser när deras nära och kära får cancer är att man ska vara tacksam för att man är frisk. Något som är lätt att annars ta för givet. Alla har mer eller mindre något att ha rätt att beklaga sig om. Jag menar att man ska våga ta risker, våga leva fullt ut. Inte hänga läpp över små saker som man kanske förstorar. Man kanske väntar för det rätta tillfället eller vad det nu kan vara med att leva ut sin dröm. Men varför? En period när jag mådde dåligt så var min dröm väldigt viktig, det var den som tog mig ur det tuffa och helt plötsligt mådde jag bättre än på hur länge som helst. Jag lovade mig själv att när jag blivit frisk så ska jag inte vänta längre. Vilket jag då blev. Ovanpå det fick mamma cancer, det fick mig att tveka lite men drömmen vann. Jag är frisk, mamma blir antagligen glad för min skull. Så snart är det dags, det är en skräckblandad förtjusning.