.

Va den förändringen du vill se i världen



Back to basic

Ledsen för riktigt usel uppdatering jag är uppslukad av plugg. Är det inte plugg så är det fix i lägenheten eftersom vi ska flytta i sommar. Men vi måste få sålt vår lägenhet och det är väl självklart mamma ska göra det precis nu när det är som mest. Jag lovar att bli tusen gånger bättre till onsdag för då är jag nästan helt avbelastad. Hoppas jag!
Nu blir det att fortsätta på rapporten till mitt projektarbete som ska vara inne på tisdag (min födelsedag).
Efter det en uppsats i engelska. Och efter den då? Jo då är det dags för en analys i psykologin. Slut? Knappast. Senare blir det en 4-timmars sammanfattning av ett tema i psykologi. Efter den en film till malmö city. Det är det viktigaste. Har ännu mer men det får vänta tills måndag. Måste klämma in morsdag imorgon samt fira mig och  Marcus som fyllde år i torsdags. Ska bli skönt att ta studenten men såklart blandade känslor.

Det känns så bra att veta att mamma är på bättringsvägen, man har fått hålla in vissa känslor för man har behandlat henne på ett visst sätt tack vare hennes sjukdom, men det har aldrig blivit så att jag särbehandlat henne jätte mycket däremot haft överseende för det. Börjar kännas som gamla mamma igen, det går inte att beskriva hur tacksamt det är. Jag har saknat henne.




Ett levande bevis på att mirakel finns

Vi är vad vi tänker - mamma är frisk!
Eller dem dumma huvudtumören är borta, hon ska fortsätta med cellgifter i 3 måndader till och så hoppas vi på att det blir en ändtarms operation i augusti så hon blir helt frisk!
När Emelie kommer till Sverige ska vi fira ordentligt.
Vart har hon hittat sin styrka ifrån?
Kanske är det för att hon aldrig att accepterat att hon är sjuk, hon har tänkt förbi   jobbiga och haft saker
att engagera sig i. Det tror jag är hennes drivmedel, sin passion för att alltid prestera oavsett hur hennes mående är.
Hon inspirerar mig och säkerligen många fler.

Föreläsning

Idag har jag varit på föreläsning om cancer.
Dom pratade om olika sorters cancer b.la. tarmcancer.
Ingvar Syke heter han som pratade om just det, han påstod att det inte finns en idealisk screening metod för tarmcancer än, därför väntar man att sprida den runt om i Sverige.
Man måste öka medvetenheten om tarmcancer, jag skulle velat fråga varför det är så tyst om den men hann inte eftersom det var många som stod i kö.. synd!
40 procent överlever tarmcancer medans 60 procent insjuknar i femårs perioden.
2500 människor dör. Hoppas dom hittar en metod snart.


We are what we think


"If a man speaks or acts with a pure thought, happiness follows him, like a shadow that never leaves him"

"No one saves us but ourselves. No one can and no one may. We ourselves must walk the path"

to live a pure life one must count nothing as one's own in the midst of abundance
" To live a pure life one must count nothing as one's own in the midst of abundance"

"It is better to conquer yourself than to win thousand battles.
Then the victory is yours, it cannot be taken from you, not by angels or demons, heaven or hell"
"We are what we think, all that we arises with our thoughts"
with our thoughts, we make the world"

Passion for life



citerar en munk

"No room would be empty,
if your mind is full"

Var rädd om din själ

Glöm inte!
Du är inte cancer, utan du har en sjukdom som heter cancer!

Man är i olika stadier när man lever med sjukdomen.
Men det är upp till dig hur du hanterar dom.
Det gäller att hitta ett stabilt tillstånd då man har bearbetat och fått utlopp för den ilska och andra känslor som har dykt upp när beskedet kom. Men man ska aldrig glömma att det är upp till dig hur det kommer att gå.
Meditation är ett utmärkt exempel på någonting som har hjälpt många.
Det är värt att testa!
Hoppas ni haft en bra dag.
Kram


Levande lära


Hur ändrar man sina vanliga rutiner till nya vanor?
Det blir snurrigt i hjärnan eftersom man får se saker från ett annat perspektiv.
Man upptäcker nya saker hela tiden.
Ett tips är att meditera för att samla tankarna och komma bort från kaoset.
Du kan tänka dig frisk!
!!

Where are you when I need you?

Hej!

Kom precis hem från Skurup. Har nämligen varit där  för att söka till folkhögskolan.
Kom dit klockan åtta på morgonen, upprop - fick reda på att jag inte skulle spelprova förrän klockan fem på eftermiddagen. Det blev sedan förflyttat ytterligare, jag fick alltså vänta i 9 timmar på en kvarts audition.
Tiden gick hyfsat snabbt och det var massa med härliga folk som gjorde det roligare, tack för det!
Men med nästan ingen sömn alls sen natten och sen sitta där och vänta. Kunde inte äta lunch för jag hade ett infosamtal just då. Så när jag skulle göra provet gjorde jag allt jag kunde för att göra ett bra intryck, men jag var för trött i hjärnan för att kunna göra provet bra. Tänk om jag hade fått gå in på morgonen då jag var så taggad, men tänk om det inte alls hade blivit bättre. Jag gjorde mitt bästa av situationen och blev en erfaranhet rikare. Jag vet inte om jag blev antagen eller inte men om inte så ska jag träna och ladda upp för att komma tillbaka nästa år. Inget kommer hindra mig. Nu vet jag vad som ska förbättras. Detta var min första audition någonsin och jag är glad för att jag vågade även om det gick som det gjorde! Jag har svårt att acceptera mina misstag och dömer mig lätt för hårt. Var är min ängel på min andra axel? När jag gör misstag känner jag mig så fruktansvärt dålig, men jag får acceptera detta.
Ska vara stolt för jag kan skriva detta fastän det blev luddigt eftersom jag knappt kan tänka klart.

Hoppas ni andra har det super bra, snart sommarlov ju!

13 maj

Mamma håller sig uppe med att försöka vara så sysselsatt så möjligt.
Önskar att hon kunde förstå att hon behöver vila. Ofta beklagar hon sig dagen efter för hon hade ansträngt sig för mycket. Det är svårt för mig att veta hur mycket hon klarar av eftersom hon driver sig själv så hårt tror jag inte hon vet det själv heller. Lära sig av sina misstag? Nä varför det..

Konsten att prioritera

Är det inte konstigt hur vissa hinner mer än andra? Vissa släpar ständigt runt på ett bagage medans en del sorterar bort det succssesivt. Innan kunde jag skjuta på saker väldigt lätt men på så sätt fick jag sällan nånting gjort ordentligt.
Nu är jag tvärtom, klarar inte av att saker bara väntar på att bli gjorda. Och helst vill jag göra det själv. Det är en form av betydelsekänsla. Jag tror jag blev för trygg med att allting ordnar sig eftersom mamma eller någon annan hjälper mig. Jag undrar om jag hade känt likadant om mamma inte hade varit sjuk. Kanske, kanske inte.

Tankar


En person som mår dåligt och gråter lätt för småsaker kan ha varit med om något i det förflutna som har förträngts. Precis som någon som är ytlig och inte låtsas ta åt sig saker som händer kan ha det. Man har lärt sig utveckla ett skal som döljer det undermedvetna väl. Man har förträngt den sorgen och levt vidare som vanligt tills känslan åkt ned i det undermedvetna. Man kanske gråter enormt mycket för att få ut sin sorg över detta. Det undermedvetna ser ett tillfälle att få  ut en del av det förträngda. 
Vissa kan börja må dåligt och förträngt det så bra i det omedvetna. En del personer bearbetar detta genom att prata om det och få fram det till ytan igen. På så sätt kan man få sorgen att i alla fall till en viss del försvinna. Men man behöver få ut det annars är risken att det kommer fram som en panik eller ångestattack.
Men hur lätt är det för oss att förtränga jobbiga saker? Det är nog lättare än vi tror.

Hold tight to your dreams, the only limit is yourself

En sak som jag tror dom flesta inser när deras nära och kära får cancer är att man ska vara tacksam för att man är frisk. Något som är lätt att annars ta för givet. Alla har mer eller mindre något att ha rätt att beklaga sig om. Jag menar att man ska våga ta risker, våga leva fullt ut. Inte hänga läpp över små saker som man kanske förstorar. Man kanske väntar för det rätta tillfället eller vad det nu kan vara med att leva ut sin dröm. Men varför? En period när jag mådde dåligt så var min dröm väldigt viktig, det var den som tog mig ur det tuffa och helt plötsligt mådde jag bättre än på hur länge som helst. Jag lovade mig själv att när jag blivit frisk så ska jag inte vänta längre. Vilket jag då blev. Ovanpå det fick mamma cancer, det fick mig att tveka lite men drömmen vann. Jag är frisk, mamma blir antagligen glad för min skull. Så snart är det dags, det är en skräckblandad förtjusning.





A whiter shade of pale

Jag vet inte hur länge till vi kan behålla lilla Selma. Mamma är inte ens halvvägs i operationerna och jag tar studenten och stannar antagligen inte kvar här. Om jag gör är det inte länge.
I hela mitt liv har jag velat ha en hund, när min storasyster som är allergisk flyttade till Barcelona fick jag min önskan uppfylld. Det är lika kul som det är krävande. Hon är helt underbar men inte lätt alla gånger. Hennes passion i livet är mat, det är väl klart att hon hamnade hos en familj som är snåla med att ge rester. Men hon får såklart annat istället. Nä en familj på landet hade nog varit perfekta stället för henne. Där hon kan springa av sig som hon älskar att göra. Vi bor i en lägenhet nära stan och får ta bilen ut till ett fält varje gång. Men mamma ska sälja bilen i sommar så det får vi lösa på ett annat sätt.
Oavsett vilket är huvudsaken att hon trivs, hon har skänkt oss så mycket glädje varje dag. Svårt att föreställa sig hur det skulle varit utan henne.

Återigen

Energi, vilken energi det krävs att orka gå på dessa ständiga läkarbesök.
Tur att mamma har det så nära då, det blir ju ett antal i veckan.
Man ska absolut vara tacksam för man får den bästa hjälpen som krävs.
Men sjukdomen är fruktansvärd.

.


Finns hos alla



Tabubelagt ämne

Varför blir tarmcancer aktuellt först när kända personer blir drabbade och talar högt om det?
Sjukdomen existerar fortfarande och det behövs fler som vågar tala om att dom har den.
Varför ska man skämmas när det inte är ett val man gör?
Det blir lättare för närastående om man är mer medveten om vad det är för sorts sjukdom, och om den drabbade talar om biverkningarna trots att dom är mindre trevliga. Vi förstår situationen bättre då.
Så våga prata mer öppet om det, vi vill höra.



Tiden förändras

Solen skiner så fint ända tills en bit in på kvällarna. Naturen börjar färgläggas och på allas ansikten syns det leenden.
Nu måste livet vara som bäst


Det finns inga genvägar i en labyrint

Livet tar en annan väg, en väg som man inte vet vart den leder till. Tiden tickar och man fortsätter på vägen som känns som en oändlighet. Det känns som man är fast i en labyrint. Hur ska det gå? Hur ska det sluta? Den som lever får se.

Vissa dagar känns det så. Man vågar inte tänka så långt framåt, för det finns beslut som inte går att fattas förrän då. Allt blir betydelse fullt på ett helt annat sätt. Man vågar inte vara negativ och fastna i labyrinten, utan vi ska ut ur denna sjukdom. Något annat finns inte.
Det är meningen att vi ska gå igenom detta, det är lättare att leva om man tänker så.

Mycket är jobbigt och tar på en, men man lär sig uppskatta mer då också. Dagligen klagar mamma på att maten intte smakar densamma och hennes blåsor i munnen gör så ont. Tänk när hon kan äta det bästa hon vet utan att lida av detta?
Visst är det svårt att alltid tänka sådär när man är sjuk, men hur ska man annars kunna gå igenom det? Det finns säkert bättre knep, upplys gärna mig.

Ha det fint
-/E.N


Hur påläst bör man vara?


D
et är klart att man kanske inte behöver kunna så mycket om cancer om man inte blir drabbad själv, eller omgivningen. Men min egna åsikt är att jag behöver inte gå och tänka på att jag kanske får cancer p.g.a att man upptäckt något som man läst var ett sympton för någon sorts cancer, eller liknande. När jag fick reda på att mamma hade cancer så kände jag mig inte tillräckligt upplyst om vad sjukdomen innebär. Jag har ju själv inte läst mig till det för jag tänkt att det kommer inte drabba mig/mina nära och kära. Är man tillräckligt upplyst om cancer och allt vad det innebär som man "bör" vara? Kanske blir fler drabbade mer öppna om det, för då känner dom att det är okej och inget att skämmas för.







Truth

To find ourselves

We must first lose

ourselves

Kärlek till er

Godnatt alla fina, hörs imorgon!



En nybadad bomullstuss


Läkare vs patient

Bemötandet inom sjukvården, se debatt (28/4) på svtplay, kanske ni känner igen er i något av det som tas upp?
Det var så som mammas fall var - i två års tid gjorde läkarna "misstag" för dom friskförklarade henne.
Hon återkom flertal gånger men det var samma visa varje gång. När den till slut spred sig till levern upptäcktes dem men då är den också obotlig.
Hur många sådana "misstag" ska man få göra innan dom tänker göra en reform?
Framtills jag började få mail från er om era situationer så tänkte jag att alla kan göra misstag, det var inte läkarens fel som inte såg mammas cancer. Men efter jag läst mailen ändrade jag genast uppfattning då dom fick mig att bli tårögd och väldigt upprörd. Sånt här ska uppmärksammas eftersom det fortsätter konstant. När ska det bli bättre? Jag hoppas många läkare kollade på detta för att få en uppfattning om hur patienterna reagerar deras bemötande och börjar agera.
Precis som Ingvar säger, han har smält det och gått vidare, men vi måste göra någonting för att dom här "second opinion" som läkaren nämner ska minska. För det är en tidsprocess och samtidigt blir man sämre, inte bättre.
Eftersom man litar på läkaren och man litar på att han hittar cancern i tid. Hur många går egentligen tillbaka?
När man är cancerdrabbad så är man i ett utsatt läge, man är tacksam för hjälpen man får så man vågar inte klaga, bara dom räddar en.
Och alla dessa diagnoser som tar så lång tid medan man går och väntar på viktiga besked. Läkarna måste ta patienterna på mer allvar. Det gör ont att se så pass många liv som inte tas på allvar och då inte kan räddas.
Nä så många fall som missas ska reduceras!

Avslutar med citat från Ingvar Oldsberg "Det är ett slag för framtiden"

Skriv gärna mail till mig om ni behöver stöd etc, svarar gladeligen ♥

Bli en vinnare

Är du den som väljer lustprincipen för att må bättre tillfälligt men sämre på sikt? Kanske för det är den lättaste vägen? Men det är också förlorarvägen.
Eller är du den som väljer realitetsprincipen och väljer det svåra först? Belöningen kommer lite senare, när man kan uppnå sitt mål i livet. Acceptera och lös problemen! Människan formar sitt liv genom sina val. Du får större självförtroende när du märker att du kan påverka ditt liv. Så ett tips, följ vinnarvägen!

Något bra följs av något dåligt

Positiva resultat har mamma blivit given från undersökningen.
Däremot har dom hittat något nytt i lungan(?)
Väntar på svar för vad det kan tänkas vara.

På torsdag är det dags för den intervjun jag pratade om förra veckan!

Kram på er!



Alltid

Och i all misär finns det något fint.

Debatt

Vill bara flika in med ett program som är värt att kolla på :)

Om ni missade debatt 14 april så vill jag rekomendera er att kika på det på svtplay.se. Mycket intressant för dom debatterar om sjukförsäkringen, cancer sjuka tvingas ut i arbetslivet bland annat. Man som vanligt höra åsikter från olika håll om saken, bland annat från försäkringskassan själv etc.

Försäkringskassan sitter där helt oskyldiga medan det gnälls på att dom inte bedömmer för hur pass sjuk man är.
Dom försvarar sig med att säga att "reglerna är så" och blablabla.
Men man måste göra en individuell bedömning så att han eller hon har någon chans att kunna leva. Det är sorgligt att det ska behöva vara på det här sättet.
Försäkringskassan gör bara sitt jobb och det är sant att det skulle vara tjänstefel att inte gå efter vad dom blivit tillsagda. Men dom kan väl visa att dom är mänskliga och förstår i varje fall? Visa lite empati.
Läkaren och politikern som pratar blir jag arg på för han hela tiden pratar om vad som är rätt och fel men varje patient måste bedömas utifrån hur deras tillstånd är. Om jag hade varit där hade jag inte haft så stort tålamod som läkaren Jennie hade. Även fast hon hade svårt att behärska sig. Så att han kan vakna upp.
Men om man nu har ett läkarintyg, varför går inte försäkringskassan med på det?!?
Dom flesta vill ut och arbeta, det är viktigt att känna sig viktig.
Men om man verkligen inte kan, man arbetsprövar men man kan verkligen inte jobba -
Om nu inte läkarintyg godkänns borde ju det vara ett konkret bebvis på att han/hon behöver hjälp
att försörja sig (sin familj) tycker jag.
Som sagt dom flesta vill kunna jobba igen, det är stressigt nog att dom är tvingade fast dom inte är friska att släpa sig till arbetet, utan deras ekonomi hänger ju på det. Fast deras hälsa drabbas oerhört.
Om man försöker så gott man kan att jobba men det går verkligen inte, varför kan man inte få mer hjälp då?


TIPS

World Cancer Research Fund (WCRF) är en organisation bedömer vetenskapliga studier och ger råd om hur man kan minska risken för cancer. I november 2007 publicerade WCRF rapporten "Diet and Cancer report" som sammanfattar forskningen om kost och cancer. WCRF har systematiskt gått igenom olika studier och formulerat råd om hur man kan minska cancerrisken.


Expertgruppen anser att råden har övertygande eller troliga bevis för att man kan minska sin risk för cancer genom att följa dem. De tre första och viktigaste råden handlar om att förebygga övervikt. Bevisen för ett samband mellan övervikt och flera cancerformer till exempel tjock- och ändtarmscancer, och postmenopausal bröstcancer har stärkts de senaste åren.

Expertgruppens råd för att förebygga cancer är:

1. Undvik att bli överviktig, behåll normal kroppsvikt hela livet.

2. Motionera regelbundet. Minst en halvtimmes fysisk aktivitet per dag, helst en timme.

3. Begränsa konsumtionen av energitäta livsmedel, det vill säga livsmedel som innehåller mycket socker och fett och lite fibrer. Undvik sötade drycker.

4. Ät huvudsakligen mat från växtriket. Ät minst 5 portioner frukt och grönsaker varje dag och rikligt med baljväxter och fullkornsprodukter. Dessa livsmedel är rika på fibrer, vitaminer och mineraler.

5. Begränsa intaget av rött kött (i rapporten definierat som kött från nöt, gris, lamm och get) till 500 gram (tillagad vikt) per vecka och undvik charkuteriprodukter.

6. Om du dricker alkohol, drick högst en mängd som motsvarar 2 små glas vin per dag om du är man och ett litet glas vin per dag om du är kvinna.

7. Begränsa konsumtionen av salt och salt mat till en mängd som motsvarar högst 6 gram salt per dag.

8. Ät inte kosttillskott för att förebygga cancer. Studier visar på motstridiga resultat och i vissa studier har cancerrisken ökat när man ätit kosttillskott.

Författarna betonar också att det är viktigt att inte röka även om rökning inte behandlas specifikt i denna rapport.


(Ville bara poängtera det som står i orange)

KRAM!


While everyone's lost, the battle is won



.

Hoping for the best, but expecting the worst



Solsken där jag går


Belief



Gitarrpoesi


RSS 2.0